Aktuellt

Nu vilar jag några dagar efter en intensiv föreläsningsserie i många städer. Igår återsåg jag Psykiatricentrum i Södertälje. Extra roligt. Jag kan också bekräfta att jag kommer närvara vid två konferenser i Oslo under hösten. Third Eouropean Conference on Domestic Violence 11th European Congress on Violence in Clinical Healthcare (här presenterar jag) Men nu vilar jag mig och njuter av sol. Hoppas även ni får vara lite lediga. Extra stort tack till ni som bär Sverige när andra vilar. Glad Påsk!
Se inlägg på Facebook

Eskilstuna-Kuriren.
Se inlägg på Facebook

”Jag håller med dig Maria. Det är vi många som gör. Men vi vågar inte. Det är för tufft med det aggressiva och hårda klimatet omkring våldsfrågor och våld.” Det är förstås paradoxalt. Att många uttrycker stark oro i att uttrycka annorlunda åsikter, kunskapsperspektiv och åtgärdsbehov när det gäller frågan om våld i nära relation. De blir kraftigt ifrågasatta, deras kommentarer blir borttagna och de bemöts med tystnad när de ber om dialog. Det blir utskällda och ifrågasatta när de kommer med intressanta och nya förslag. Jämställdhet är ju det viktigaste. Lika värde! Och lika rättigheter och skyldigheter förstås. För att delta i ett jämställdhetsarbete måste man veta när man inte gör det. Som när man till exempel inte är nyfiken på det som är annorlunda eller olika. Det finns så många värderingar, attityder, livsuttryck och personligheter som ryms. Som är annorlunda, ovanliga och kanske till och med utmanande och provocerande. Men som ryms. Några svar på frågor som ställts. Det finns många kvinnojourer med fantastiskt engagemang och bra samverkan med myndigheter. Det räcker inte. Nu behöver statliga aktörer ta vid och ta ansvar. Ett skäl till att det inte räcker är att den våldsutsatta är svårt traumatiserad. Oftast. Det betyder ofta djupgående psykiska skador, känslomässiga skador och även i många fall fysiska, materiella och ekonomiska skador. Dessa måste utvärderas, bedömas och behandlas från första stund. Vi kan inte placera våldsutsatta bort från det fysiska våldet och säga att vi därmed stoppat våldet. Skadorna fördjupas och försvåras för varje obehandlad dag. Ett annat skäl är att de som arbetar med våld i nära relation inte sällan själva är eller har varit våldsutsatta. Egna trauman och ställningstagande kan försvåra arbetet med den våldsutsatta. Här kan politisk aktivism, egna trauman, gränslös välvilja drabba den våldsutsatta istället för att hjälpa. Och trots att vi professionaliserar och utövar tillsyn, ställer krav kommer vi inte åt detta. Jag lämnade Kriminalvårdens utbildningsenhet 2006, efter att ofta blivit utlånad som föreläsare och utbildare, till andra aktörer i offentlig sektor. Sedan dess har jag utbildat långt över 100 000 medarbetare i offentlig sektor. Att jag driver företag och samverkar både med myndigheter, kommuner, landsting, privata aktörer, anhörigorganisationer, brukarorganisationer och frivilligorganisationer borde ge en bred bild av vem jag är och vad jag kan. Påhopp om hudfärg, kapitalism och okunnighet besvarar jag inte alls. Avslutningsvis leder en för ensidig betoning på jämställdhetsarbete frågan om våld i nära relation fel. Det är nämligen inte hela svaret eller hela lösningen. Våld är mycket svårt, mycket komplext och mycket allvarligt. Skriv gärna på #sistaslaget
Se inlägg på Facebook

Återkoppling från vår VR-visning i Wien.
Se inlägg på Facebook

Någon bad mig dela denna igen. Hoppas ni har glädje av att lyssna.
Se inlägg på Facebook

”Unik, på alla de vis. Tack Maria”
Se inlägg på Facebook

”Your presentation Preventing workplace violence and training with virtual reality simulation, impressed us and was a big succes”
Se inlägg på Facebook

Min arbetsdag börjar tidigt men vackert. Nu bär det av mot Lindesberg.
Se inlägg på Facebook

Vila. På måndag möts vi i Lindesberg.
Se inlägg på Facebook

Det finns förluster med närhet som är gränslös. Som när vi vill bli hyllade, beundrade och upphöjda. Det är lätt att bli det inom området jag rör mig. Våld är att försätta andra i vanmakt och kommer det då någon som vill hjälpa så är det lätt att den fortsätter att dominera den maktlösa. Med stor välvilja och stort oförstånd. Konsten att hjälpa en våldsutsatt är mycket komplex. Jag tänker att våra klienter kan känna sig vilsna när den professionella kommer för nära. De litar på att vi kan bära dem. Härbärgera våra egna känslor, behov och tyckanden. De behöver inte ta hänsyn till oss och inte bli beroende av oss. De litar på vår professionella distans och att vi faktiskt kan hjälpa dem och inte hjälpa oss själva. Lite som jag litar på att företrädare för lärosäten, myndigheter och nyhetsbyråer inte ska blanda in personliga tyckanden, allianser och privata händelser med uppdraget. Känslan av att någon behöver mig är förförisk. Men närheten kan också vara hotande. Grupptrycket starkt. Även mellan professionella. Även mellan företrädare. Den största bristen med uppropet i SvD den 5 april 2019 var att det inte är inkluderande. Jag saknade män, jag saknade oliktänkande och jag saknade kunskap. Aggression är inte min drivkraft. Det är alldeles för enkelt. Många driver våldsfrågor med aggression eller med ignorans. Det tycker jag är obehagligt. Jag vill helt enkel ha ett fredligt och inkluderande samhälle. #sistaslaget
Se inlägg på Facebook

E-folket
Se inlägg på Facebook

Som jag känner att Sverige är fantastiskt när jag möter er. Igår skrattade vi och grät och stod helt stilla i djupt allvar, igen. Varje vecka smittas jag av era känslor, engagemang och nyfikenhet. Under de senaste 10 dagarna har jag mött närmare 1000 medarbetare från omsorg, utbildningsförvaltning, socialtjänst och arbetsmarknad. Vilken makalös arbetsglädje! Tack Borlänge, Skärholmen, Stockholm, Lidköping, Vänersborg och Göteborg. Igår fick jag en liten present och ett kort med raderna. Du är den starkaste och modigaste jag vet. Av hjärtat tack ❤️
Se inlägg på Facebook

Varmt mottagande i Vänersborg.
Se inlägg på Facebook

Varma ord från förskoledagarna.
Se inlägg på Facebook

Viktigt Viktigt Viktigt E-folket
Se inlägg på Facebook

Intensiv arbetsvecka. Imorgon möter jag 288 medarbetare i Vänersborg kommun. Tack för ert engagemang i detta svåra ämne.
Se inlägg på Facebook

Ser fram emot en spännande visionsdag med det fantastiska nätverket 223.
Se inlägg på Facebook

Tack Eskilstunakuriren för fint repotage om innovation i Sörmland. Särskilt roligt att Framvik och D-escalator är i framkant. Framtidens teknik för hållbar konflikthantering.
Se inlägg på Facebook

Jag intresserar mig för hur våld, hot och utmanande beteenden uppstår och uttrycks. För att förstå våld fördjupar jag mig i olika vetenskapsperspektiv som beskriver detta ut sociologisk, psykologisk, psykiatrisk, kriminologisk synvinkel bl.a. Jag aktar mig för förenklingar, generaliseringar. Det är en stor fälla när man ska utbilda i så komplexa områden. Det tvärprofessionella och tvärvetenskapliga perspektivet ger den mest rättvisa bilden. Genom åren har jag förstått att det finns oerhörda begränsningar i att klamra sig fast vid en bemötandemodell eller en förklaringsmodell. Ibland är det frustrerande att vi inte kan förklara våld enkelt. Ibland känns våra komplexa beskrivningar som ursäkter och tolerans för våld. Så är det inte alls. Våld är alltid oacceptabelt! Men ska vi kunna förstå, förebygga, utbilda, riskbedöma, bemöta och hantera måste vi våga se nyanser och den ibland sammansatta svårtydda kunskap vi har runt våld. Fortsätt fördjupa och bredda er kunskap. Endast med många olika redskap från många olika perspektiv kan vi bekämpa våld. Jag är särskilt noggrann med min människosyn. Jag vill inte bli cynisk, nedvärderande eller raljant när jag talar om förövare eller våldsutövare. Det är också allt för enkelt. Att demonisera, polarisera och stigmatisera är enkla grepp för att få uppmärksamhet. Konsten är att behålla en grundton av värme och medmänsklighet i de svåraste ämnena. Människor behöver komma närmare varandra. Inte längre ifrån. Jag närmar mig 30 kunskapsintensiva år i socialt arbete och 15 av dem har jag ägnat till att utbilda och handleda inom området våld. Jag möter dagligen våldsutsatta och ganska ofta våldsamma. Än har jag mycket kvar att förstå. Det som förvånar mig allra mest är att rörelsen mot våld ofta stagnerar vid revir, snäva perspektiv och ovilja att lära mer. Tack till alla er för era uppmuntrande, ivriga hejarop, delningar, underskrifter och meddelanden. Tillsammans är vi modiga. Nu rör vi oss framåt. Skriv på! https://www.skrivunder.com/sistaslaget
Se inlägg på Facebook

Vissa dagar värmer era återkopplingar extra. Våldet är inte över förrän frid råder.
Se inlägg på Facebook

Heldag i Lidköping. Tema våld.
Se inlägg på Facebook

Svenska staten fortsätter svika de våldsutsatta kvinnorna! Allt för länge har styrande i Sverige överlåtit ansvaret för området våld mot kvinnor och flickor till frivilligsektorn! De senaste 40 åren har volontärverksamheter i stort sett ensamma fått bära ansvar för skydd, stöd och behandling till våldsutsatta. Att nu staten fortsätter ”betala sig fria” genom att ”storsatsa” på våld i nära relationer genom att i vårbudgeten öronmärka 45 miljoner kronor till området är inget mindre än en katastrof. Det är inte mer av samma som är lösningen. Vi är övertygade om att Jämställdhetsmyndigheten inte är rätt svar på frågan ”Varför fungerar inte alla satsningar och politiska åtgärder som gjorts de senaste åren?” Vi tror att staten på ett mycket tydligare sätt måste överta huvudansvaret för denna fråga. På samma sätt som att Polisen, Kriminalvården, Rättsmedicinalverket mfl är myndigheter med nationellt ansvar för sina uppdrag borde det finnas en ny myndighet som har hela ansvaret för den som utsätts för våld. Sverige får kritik från Europarådet, genom en utvärdering gjord av Group of Experts on Action against Violence against Women and Domestic Violence (GREVIO) som tydligt uppmanar Sverige att inkludera eller införliva stöd från frivilligorganisationer i formella samarbetsstrukturer samt att de svenska myndigheterna ska fortsätta att höja kvaliteten och kapaciteten på boenden för kvinnor som utsätts för våld och deras barn. https://rm.coe.int/grevio-inf-2018-15-eng-final/168091e686 Vi tror att svaret är en ny myndighet med nytt nationellt uppdrag! Denna myndighet ska ha det övergripande ansvaret för att utreda den enskildes situation, behov av stöd, skydd och behandling, göra riskbedömningar för fortsatt våld mot individ och familj. Myndigheten ska även ansvara för skyddet så länge behovet finns och fatta beslut om skyddsplaceringar av individ eller familj. De ska även ansvara för att behandlingsmetoder och andra insatser är evidensbaserade. Staten bör också bära det ekonomiska ansvaret för alla dessa delar, även kostnader för placeringar. Kommer 45 miljoner kronor räcka för detta? Nej sannerligen inte! Kriminalvården har en årsbudget på ca 8-9 miljarder och polisen ca 25 miljarder. Om en regering menar allvar med att satsa på våld i nära relation är det snarare miljardbelopp som kommer vara aktuella. Forskning från Sköndalsinstitutet, Ersta Sköndal Bräcke högskola (Lundström, T. Staten och det frivilliga sociala arbetet i Sverige), ger ett historiskt perspektiv. Framväxten av kvinnojourer är inget unikt i Sverige. Tvärtom har just frivilligorganisationer varit pionjärer som startat nya verksamheter inom socialt arbete, t ex hemtjänst, äldreomsorg, ambulansflyg, missbruksvård etc. Men enligt Sköndalsinstitutet så var det också mycket vanligt i Sverige under 1900-talet att dessa verksamheter övergick i det offentligas regi – och då av flera själv. Bland annat för att göra aktiviteterna mer allmänt tillgängliga och jämlikt utformade. Myndighetssverige fortsätter att titta bara med ena ögat. Bara halva spelplanen är upplyst när det gäller frågan om våld i nära relation. Det är mycket viktigt att vi på allvar börjar titta på våldsutövaren. Vi behöver ge stora forskningsbidrag till frågeställningar som angår våldsutövaren inom många discipliner. Dags att öppna ögonen helt. Vi kräver: 1. En ny myndighet 2. Specialdomstolar med särskilt utbildade medarbetare inom området våld i nära relation 3. Att staten ska ha ansvar för att hindra våld och för att ge lika skydd, stöd och behandling. 4. Att ideella krafter inte ska tvingas vara den bärande organisationen i samhället för våld i nära relation. 5. Mer forskning om våldsutövare, orsaker till våld samt utvärdering om preventiva metoder. Till att börja med. Maria Bauer, Beteendevetare, författare och föreläsare Axel Fors, Kriminolog och Socionom Maria Fischer, fil. Kand i social omsorg Skriv på https://www.skrivunder.com/sistaslaget
Se inlägg på Facebook

34 föreläsningar och om våld, bemötande och konsten att vara professionell. Över 900 medarbetare. Idag ger jag Chefshandledning och sedan avslutar jag ett fantastiskt uppdrag vid Stockholms Sjukhem. Tack för att ni lyssnade.
Se inlägg på Facebook

Starkast i helgen var meddelanden från så många som håller med men inte orkar bli hårt bemöta i frågan om kvinnojourer. Ibland måste man våga släppa perspektiv och övertygelser för att förstå våldsfrågan om igen. Under veckan fortsätter jag att fördjupa och ställa nya frågor. Innan dess publicerar jag en text jag skrev för en tid sedan. ”Ett samtal jag ofta har är det om revir. Om att varje människa har en okränkbar sfär som måste skyddas och respekteras. När den sfären utökas att omfatta andra personer, materiella ting, geografiska platser så växer revirets behov av skydd. Inte sällan används aggression för att skydda revir. I takt med att revir omfattar större mellanmänskliga områden tycks reviren också påverka attityder och värderingar. En kulturkontext växer fram med normer och revir. Kraften som behövs för att skydda ställningstagande, synsätt och perspektiv blir ibland mycket aggressiv. Just nu ser vi hotade revir och aggressiva ställningstagande för att skydda sitt tolkningsföreträde inom området våld. Detta gynnar förstås inte frågan eller våldsutsatta utan bara de som säger sig strida för dem. För det första. Att försvara frågor om våld, våldsutsatthet, bemötande av våld och säkerhetsfrågor med aggressivitet eller öppen ignorans är okunnigt, ensidigt och paradoxalt. Det finns många perspektiv och angreppssätt i arbetet mot våld som skaver. Våld är inte enkelt. Det finns en expertis, en överlägsenhet och ett revirtänkande och aggressivitet som inte hjälper. Jag förstår vreden och vanmakten. Men generaliseringar och förenklingar som jag hör och läser om i poddar, media och böcker hjälper oss inte framåt. Jag tycker det är direkt oetiskt och olämpligt med experter som analyserar kvinnans beteenden och kallar det för våldsprevention. Det sättet att förstå och förklara våld vidmakthåller enbart stigma och fördomar. Synvändan inom våldsprevention måste innehålla en rannsakan när det gäller synen på medmänniskor. Oavsett om de är offer eller förövare. Det är nämligen så. Som jag poängterat så många gånger förr. Våld handlar om den som utövar våld. Konsekvenserna av våld drabbar många. Främst kvinnor och barn. Våldsprevention måste i hela sin retorik och pedagogik bygga på fredsarbete och diplomati. För att detta ska ske måste frågorna professionaliseras och inte bygga på ensidiga perspektiv. Våld är inte en fråga som ska ägas av vissa utan angå alla. Aggression, revirtänkande och expertis som sätter sig över de utsatta och de som utsätter kommer om och om igen stagnera och skapa nya konflikter. Utmaningen ligger i att göra något tillsammans där alla ryms. Våldet är inte över förrän frid råder.”
Se inlägg på Facebook

Ser fram emot att läsa den. Säkert värdefull för många av er.
Se inlägg på Facebook

Viktigt. Kerstin Weigl förstås.
Se inlägg på Facebook

Sist jag var i Lidköping hade jag förmånen har föreläsa för det politiska partiet FI om våld och våldets konsekvenser. På tisdag möter jag Social och arbetsmarknadsförvalningen. Det ser jag fram emot! Ni är min arbetsglädje!
Se inlägg på Facebook

Missa inte detta. Fortfarande platser kvar! http://expomedica.se/kursprogram/vald-bemotande-och-valfardsteknik-digitalisering__438984/?eid=1542726
Se inlägg på Facebook